July 1, 2011

Inbrott!


Tråkigt nog har vi haft inbrott på bageriet på Kärleksgatan i natt.

Jag kom traskande till jobbet i morse och såg glasbitar på trottoaren utanför bageriet, och när jag kom runt hörnet såg jag att den nedre rutan på dörren hade slagits in. Glasbitar överallt på trappan och hela stället var fullt med glas. Jag började böla som ett litet barn!

Ringde till sambon och berättade, och sedan gick in för att ta reda på hur mycket skadegörelse vi hade utsatts för. Jag befarade att hela stället hade slagits sönder, inredning och montrarna och att de hade välte kylskåp och sådant. När jag väl hade kommit in såg jag att de inte hade förstört mer än fönstret, men kassan var helt borta. De snodde hela jävla kassamaskin. Och kontrollenheten också.

Jag skulle vilja bara berätta att det gick inte riktigt till som i tv-reklamen - ni vet - där det dyker upp en orkester som spelar och någon sjunger "Don't you worry 'bout a thing.....", och sedan när man vänder sig om är allting redan fixat. Nope, no way, nada. Vi tillbringade halva dagen i telefonen med försäkringbolaget, polisen, fönsterglasnissen, och kassamaskinsnissen. Sedan fick vi sopa allt glassplitter, båda där inne och på trappan och trottoaren utanför. Ett stort tack till Maria som sopade, dammsugade (eller heter det dammsög?) och svabbade golvet idag!

Det har varit en riktigt jobbig dag. Det är egentligen otroligt hur mycket energi och adrenalin som krävs för att ta hand om sådana saker. Redan vid lunch var vi båda helt utmattade och redo att tuppa av. Nu i efterhand vet jag att det kunde ha varit mycket, mycket värre. Inget förutom dörrfönstret var förstört, och inget förutom kassan och kontrollenheten var stulit.

Stort eloge till Ryds glas som kom inom ett par timmar och fixade en ny ruta, och ett extrastort eloge till nissarna på Kassahuset i Malmö som ordnade en helt ny programmerade kassa och enhet innan kl 14.00. Alla tummar ner till polisen i Malmö som inte ens kunde behaga sig att komma och kolla, utan gjorde en bedömning utifrån den anmälan jag gjorde i telefonen. Han var övertygad att polisen inte kunde säkra några spår på brottsplatsen. Polishuset på Davidshallstorg är ju hela ett kvarter bort, det är långt att gå, vet jag.

4 comments:

  1. Stackare!!! Skickar alla onda tankar och demoner på den som inte lärt sig att skilja på mitt & ditt, man önskar att de fick smaka rejält på "egen medicin" så kanske de förstår vilken oreda och obehag de skapar!
    Kramar till er!

    ReplyDelete
  2. Nej fy så hemskt!
    Jag instämmer med föregående talare och skickar iväg en stor dos demoner till de skyldiga!
    Men det var ju tur att de inte förstörde mer.
    Jag kommer in och handlar lite på tisdag och tittar på den nya maskinen ;)

    ReplyDelete
  3. Usch vad tråkigt, förstår att det känns jättejobbigt. Jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det skulle kännas.
    Kram Erika

    ReplyDelete
  4. Å nej! Att folk ska hålla på. Jättetrist! Hoppas att ni återhämtar er och mår bra igen snart.

    ReplyDelete